27 december 2014



Snart nytt år!

 
Du har nu en fin möjlighet att köpa en mycket vacker 
väggkalender 
(varav en del av fotona är tagna av mig, resten av Camilla Sherr). Du får ett smycke på din vägg hela nästa år och samtidigt skänker du en mycket värdefull slant till projektet. Jag kan garantera att pengarna kommer fram och att de används väl. Jag har ju sett med egna ögon vad några hundra kronor kan göra för en människa i nöd. Jag har varit med och använda projektets pengar för att kunna köpa bensin till bilen som jag använde när jag och mina kollegor körde runt till klinikerna i bushen och byarna för att behandla och förbättra hälsan för fattiga afrikaner. Vi har köpt in medicinflaskor, läkemedel, betalat hyra för centret, avlönat tolkarna, sponsrat våra afrikanska kollegor att ha råd med sin homeopatiutbildning osv osv. Men pengarna tar slut och behöver fyllas på....Så snälla: hjälp! 


Gå in på denna länk och köp kalendern 
eller bara skänk en penninggåva: 
http://www.homeopathyforhealthinafrica.org/simply-giving/

Om du vill köpa en kalender direkt av mig så går 
det också bra. Jag har några stycken kvar till salu. 
Skicka ett mail till: anna.homeopat@telia.com så skickar jag en till dig samt en faktura. 





Jag önskar dig och dina kära ett riktigt gott nytt år i hälsans och solidaritetens tecken. 

8 december 2014

Hemma igen med nya perspektiv


Nu är jag hemma i Sverige igen. Kallt, snålblåst, mörkt....
Det har varit en fantastisk resa. 
Vid Great Rift Valley i Massai-land. Tyvärr visade det sig att vi inte kunde ta oss fram till våra väntande patienter denna dag p.g.a. att vägen var ofarbar efter nattens regn. Sådär är det ibland. Inte mycket att göra åt.
Några massai-pojkar som inte har råd att gå i skolan, måste hjälpa till att valla korna och getterna istället.

Nyttigt att se att saker kan vara på ett helt annat sätt än man är van vid "hemma", både på ont och gott. Skönt på vissa sätt att komma hem till välordnade Sverige där det mesta faktiskt fungerar fantastiskt bra - jämförelsevis. Underbart att veta att det kommer varmvatten ur duschen, att spisen och kylen funkar, att man har en försäkring, asfalt på vägarna, säkerhetsbälten i bussen och en (än så länge) hyfsat bra akutsjukvård, att vi har bra mat på bordet även nästa vecka och nästa månad. Vi är rika och trygga på många sätt här. Många av oss har allt vi behöver och mycket mycket mer än vi behöver. 


Mitt bostadsområde Shantytown.
Men i Tanzania har de saker som många här saknar. Känsla av gemenskap, sol året runt, värme - både klimatet och mellan människor, mindre komplicerad tillvaro. Barnen har få leksaker -kanske inga- men de flesta har många MÄNNISKOR, släktingar, grannar runt sig som håller dem, bär dem, tröstar dem, vaggar dem, är NÄRVARANDE. Jag såg sällan barn som var gnälliga, rastlösa, aggressiva. Barn mår bättre av att de vuxna ger dem sin TID och närvaro än att de vuxna jobbar jämt för att tjäna mycket pengar så de kan köpa en massa prylar åt sina barn och att alla barn får eget rum och egen säng och en egen mobil och en egen dator och en egen ipad och..... Är det egentligen så nödvändigt? Är det egentligen så hälsosamt för kropp och själ? frågar jag mig nu när jag sett annat...

Lille David (5 månader) fick sin första leksak: en nalle som mitt bonusbarnbarn i Sverige har skänkt. Men han var alltid nöjd.



Samuel (uppkallad efter homeopatins grundare Samuel Hahnemann). Mer harmonisk bebis få man leta efter.
 Det blir nog fler resor till Tanzania så småningom....








Lilla toppen på Kilimanjaro. De rödblommande träden kallas i folkmun för "Christmas trees" eftersom de blommar kring jul.


Med mina vänner på utflykt på Kilimanjaros sluttningar.

Julklappstips: HHA:s fina väggalmanacka. Skynda er att beställa den innan jul! Pengarna går direkt till projektets verksamhet. Du kan också bara skänka ett bidrag. Det gör skillnad, det kan jag intyga med egna ögon!!!

http://www.homeopathyforhealthinafrica.org/simply-giving/

 











 

 

 



3 november 2014


19 okt-14.
Åkte på söndagsutflykt upp till Marangu där Chaggafolket lever, mestadels av jordbruk. På vägen dit stannade vi till på en marknad där lokalbefolkningen säljer sina nyskördade grönsaker (snacka om närproducerat!!) i vackra färger. Just nu är det rödlök och tomater som gäller. De kände igen oss, för vi stannade där även förra söndagen. Och alla kvinnor flockades runt Cynthias baby som är väldigt bedårande. Jag köpte en bit sockerrör att gnaga på.


Marangu är en vackert belägen by på Kilimanjaros sluttning mitt bland frodig saftig grönska och rinnande bäckar. Härifrån startar många bergsklättrare sin vandring. Men jag ämnar INTE bestiga Kilimanjaro! Kalla, karga, vackra fjälltoppar har vi nog av i Skandinavien. Vi besökte ett vattenfall där jag naturligtvis badade - alla andra tyckte det var för kallt, men inte viking som jag:-). Där träffade jag två ingenjörer från Indien som bor och arbetar i Moshi och blev jätteglada när de hörde att jag var "homeopat-doktor" (ja här kallar de en daktari!) och att det finns en homeopatisk klinik i stan. Alla indier känner till homeopati eftersom det är jättestort där (Indien har t.o.m. ett departement för homeopati).

änglatrumpet, släkt med en växt som används som hoempatmedel: hyoscyamus
Plockade med mig några plantor: vandrande jude, och några andra som jag hoppas ska bilda rötter så vi kan plantera dem i stora krukor på Centret. Det gäller att vara påhittig hela tiden för att spara pengar. Vi besökte det lilla museet som handlar om Chaggafolket och deras historia och myter.

Tillbaka i byn åt vi goda sambusas (piroger) och drack chai på en enkel lokal restaurang för en billig slant. Det är så himla bra att ha Paulo (min kompis Cynthias sambo som är massaj) med på turen för han pratar ju språket och vi blir inte lurade och störda av lokala män. Han är inte alls från denna trakt och så snart vi stöter på andra massajer tar de genast kontakt, kommer fram o hälsar o pratar. En massajkvinna som är engelsklärare i byn och har en butik med sin Chaggaman kom fram och villa absolut komma till vår klinik i Moshi och få hjälp med sina gyn-problem.  Jag köpte två vackra vax-batik-tyger av henne. Så nu, Christer, finns det tyg för nya coola byxor!:-). Jag gick iväg på egen hand och köpte en plastbalja o diskmedel till huset, på swahili/engelska. Det gick bra! Jag kan en del swahili ord vid det här laget och det bra att kunna hälsa och handla även om det går knaggligt. Folk uppskattar verkligen att man försöker.
Detta är en "kollega" inom naturmedicinen: en av masajernas "naturläkare" som säljer örter mot olika krämpor

På kvällen tillbaka i Chantytown (vår stadsdel) gick vi på restaurang. Vanligt folk har inte TV och Paulo ville gärna se sitt favoritlag spela (Manchester united!). Så vi åt getkött o pommes frites. Där träffade vi "Babu Bob", en mzungu från Texas som bott här i 21 år. Afrikanerna kallar oss vita för mzungus och det är oftast välmenat. Han har en kenyansk fru och de driver ett hus för föräldralösa barn och tar hit volontärer som kommer o hjälper till. De har även leprasjuka boende hos sig. Hemmet ligger långt uppe på Kilimanjaro i vad han beskriver som Edens Lustgård. Jag hoppas få fara dit o hälsa på:-). Bob visst inget om homeopati, men när vi hade berättat för honom bestämde han sig för att komma ner till Centret med ett av "sina" barn som är sjuk. Han var väldigt positiv, och detta kan kanske bli ett framtida samarbete eftersom vi hjälper många föräldralösa barn vars föräldrar dött i Aids.

20 okt-14
Idag var en spännande dag!
På morgonen ringde Camilla och sade att hon inte kunde följa med till sjukhuset uppe på Kilimanjaro där vi har klinik på måndagar. Så jag var tvungen att ta alla konsultationer själv tillsammans med Iren (tanzaniansk homeopat med ett års erfarenhet) och tolken Roger förstås (våran klippa). Dessutom trodde jag att jag skulle måsta köra bilen och sista biten är verkligen en dålig jordväg med massa gropar och bucklor och stup...
Men Irene körde upp.
Denna klinik är Jeremys och i princip alla patienter här är HIV-positiva. Varje måndag o onsdag är det provtagning (CD4)och vägning för dem. Och en del av dessa remitteras till oss av läkarna eller sköterskorna. Jag var rätt nervös att ha eget ansvar sådär tidigt. Men fyra fall var återbesök och de mådde alla förträffligt förutom att ett par av dem var lite sämre för att de ej hade tagit homeopatmedlet på ett tag av olika skäl. En del har svårt att  ta sig till kliniken rätt dag p.g.a. långa avstånd, dåliga vägar, ont om pengar etc.
Sen när vi trodde vi var klara dök en ny pat upp, med Aids. Vi lyckades med förenade krafter komma fram till ett lämpligt medel. Och det kändes riktigt bra!

Sen bad jag Irene att presentera doktorn för mig. Han har jobbat på detta tyskbyggda missionssjukhus i 35 år, är anestesiolog och har studerat HHAs enkla kurs i homeopati för sjukvårdspersonal och är den som med entusiasm håller kontakten med HHA. Sköterskorna är nunnor.
Jag talade även med en sjuksköterska som jobbat där i 21 år.
Doktorn lovade att hjälpa så att jag en annan dag kan få besöka sjukhuset o se det innifrån, kanske få gå bredvid en syrra eller doktor.

En anestesiläkare som vi samarbetar med på ett av sjukhusen. Dels behandlar vi många av deras AIDS-patienter och dessa  har HHA lärt upp en del av operationspersonalen så nu ger de patienterna utvalda homeopatmedel före och vid behov efter operationen. Resultaten är mycket goda!
Sen körde JAG ner från Kilimanjaro på den dåliga vägen. Otroligt vilka hinder man kan bemästra med en 4WD! Och jag som alltid har drömt om att få ha en 4WD o köra på skogsvägar! Nu är även denna dröm uppfylld.

Sen tillbringade vi resten av arbetsdagen på Centret. Rosie väntade där med en gryta rykande hett ris med lite grönsaker. Mums! Det satt fint. Inga patienter kom så Irene och jag passade på att göra ett Visitkort för HHA.

Kl 17 låste vi alla hänglås och järnporten och for o tankade bilen för i morgon ska vi köra långt, ca 1½ timme österut till en liten klinik som brukar vara full med patienter. Det är en familj som upplåter sitt hem till HHA en gång per månad. Sist jag var där hade vi så många patienter och var många homeopater så vi hade en mottagning i vardagsrummet, en ute i det fria under ett träd och en i hönshuset!! Mor i huset lagade chiapata och chai åt oss.

På eftermiddagen skjutsade jag Patience och Centrets "köksa" Rosie till marknaden i Moshi. Dit hade jag ej vågat gå själv, dels för att jag kan för lite swahili, dels för att det finns många ficktjuvar, och en ensam mzungu kan vara rätt utsatt på en sån där myllrande plats. Så Rosie hjälpte oss att handla superbilligt ris, socker, kaffe, chai, fräscha grönsaker, tvål , svinto etc -allt i lösvikt. Mycket billigare (och roligare) än på Nakumat mzungu-supermarket i Moshi.
Det var faktiskt skitkul! För att inte tala om bilfärden hem i rusningstrafik.. Folk kör och parkerar som galningar. Men man lär sig rätt snabbt att vara lite tuff, annars kommer man aldrig nån vart.
Men plötsligt började det mörkna o vi fick bråttom hem, jag hade lovat skjutsa hem Patience, och det ångrade jag nästan när jag såg hur fruktansvärt dålig vägen till hennes by var och jag insåg att jag skulle köra ensam tillbaka i beckmörker. Jag har märkt att mitt mörkerseende blivit dåligt på sistone.... (och det är verkligen MÖRKT på vägarna!! Ingen gatubelysning. Dessutom om det hade funnits så kunde man ändå inte lita på den eftersom det plötsligt blir strömavbrott...). Men när hon märkte min oro så bad hon två smågrabbar att åka med mig ut till storvägen. Och hon sa att det var helt ok att lämna dem där i mörkret!! Och inte fick jag betala dem heller. Tänk att två små grabbar kan få en att plötsligt känna sig rätt trygg igen....

Waw vad man växer här för varje dag! Både när det gäller homeopatin, men även att klara sig med den  lilla Swahili jag hittills kan (går jämt omkring med boken "Swahili för Svenskar" i väskan. ), att klara att gå på marknaden, tanka, hitta en ATM som funkar, undvika att bli bestulen, lurad av folk på stan, köra bil etc etc. Det gäller att våga och ha lite skinn på näsan. Ganska intensivt men KUL!! Och alla i min närhet är så hjälpsamma och goa.

22 okt
Just nu sitter det fyra små ödlor på väggen här ute på baksidan av huset. Bra, de käkar upp myggorna. Risken att få malaria är mycket liten här i Kilimanjaro-distriktet men vi tar ändå malariaprofylax homeopatmedel. Ska man till kusten eller Zanzibar bör man ta det dagligen.  Syrsorna sjunger å det doftar från jasminbusken utanför fönstret...om ett par timmar när jag ligger i min bädd under myggnätet så kommer hundarna att börja kommunicera med varandra. Det verkar som om de träffas varje natt lagom till folk nyss somnat o har yl-party i grannskapet. Å så finns det ett par tuppar som verkar ha ställt sin klocka efter japansk tid eller nåt. För de har inte fattat att man gal vid soluppgången kl 06.00. När solen plötsligt går upp då brukar Kilimanjaros snötäckta topp vara som allra vackrast härifrån trädgården där jag bor i Shantyown, Moshi.

hunden Cali som bor i volontärhuset och som vår kollega som är djurhomeopat håller på att behandla.
Här får han Pulsatilla i sin mat.
Patience är från Kenya och Irene är härifrån Moshi. De har båda gått homeopatutbildning i Kenyas första homeopatiskola.
De fungerar både som tolkar åt volontärerna och tar även egna patienter o så turas de om att finnas på Centret mellan 09 och 17 varje dag. Dit kan patienter komma när som helst för behandling.  
Igår följde jag med Irene till stadsdelen Marylands Health center där doktor Harry jobbar. Han är mkt positiv till homeopati. Efter att vi hade haft tre konsultationer o var på väg hem skulle vi bara in o hälsa på doktorn. Just då undersökte han en grabb på 9 år som är HIV-positiv.
Klinik på ett annat sjukhus. Från vänster: patient-tolk-Camilla Sherr och jag.

23 okt
Så många och starka intryck och mycket att göra. Och varmt. Fast väldigt kul! Idag var vi bl.a. på hembesök hos en kvinna som är svårt sjuk i Aids men hon har blivit mycket bättre tack vare homeopatisk behandling. För en tid sedan var hon så illa däran så hon inte kunde stiga upp ur sängen, hon låg inlagd på sjukhus ett par veckor och fick antibiotika och dropp. Bromsmedicinerna hjälpte inte. Problemet med Aids-behandlingen här i Tanzania är att det endast finns två sorters bromsmediciner (ARV) att tillgå (såvida du inte är rik och kan köpa från utlandet) och efter en tids behandling fordras det i många fall att man byter till en annan sort vilket inte är möjligt här. Dessutom är det många som får biverkningar av dem.
Kvinnan var jättemager men hade fått tillbaka aptiten och energin och har gått upp från 30 kg till 33, och kunde nu gå lite igen. Hon bor lååångt ute i en het torr fattig dammig by i ett litet fattigt hus med sin gamla mamma och sin son som hon vårdar med stor kärlek. Hon var strålande glad att se oss och kramade om oss med sin magra knotiga kropp. De kollegor som hade träffat henne förut kunde berätta att de aldrig hade sett henne så glad och vital förut. Vi satt på upp-och-nedvända platshinkar att sitta på under ett träd. En timme senare satt jag på ett hälsocenter i doktor Harrys fina stora stol med aircondition och behandlade en pojke 9 år med Aids, TILLSAMMANS med doktorn!! Det var mäktigt för en svensk sjuksköterska!!! De läkare och sköterskor som vi samarbetar med här har gått HHAs kort-kurs i homeopati anpassad för Afrikanska förhållanden.

En av våra kliniker som vi besöker en gång per månad.
Maten
200 m från vårt volontärhus som kallas "The Hahnemann House" (efter den tyske läkaren Samuel Hahnemann som bl.a. skrev boken "Organon" och grundade homeopatin) står systrarna Rosie och Elisabet varje dag utom söndag och säljer färsk frukt och grönsaker. De vinkar alltid glatt och hälsar "Jambo" när vi kör förbi och nästan varje eftermiddag efter jobbet så stannar vi och köper några mangos för 1000 tanzanianska shilling styck. Det är drygt 4 kronor, och det är rätt dyrt eftersom vi bo i Moshis "finaste" stadsdel Shantytown). De säljer även papaya, bananer, enorma avocados, lime, grönsaker av all de slag och det mesta har växt på Kilimanjaros sluttningar. HUvudfödan här är förutom tropiska frukter: bönor, ris, grönsaker, ris, chai, bönor, ugali (en vit klump gjord av majsmjöl (ett mellanting mellan palt och mannagrynsgröt fast majs) som man knölar ihop till en boll med urgröpning och fyller med sås, grönsaker etc. Kött o fisk äter vanligt folk ej varje dag... nötkött, getkött, kyckling och små torkade fiskar är det vanligaste i denna trakt, I princip allt är lokalodlat i småskaliga jordbruk. 

HHA erbjuder ett kit för de som ska klättra upp på Kilimanjaro, mot bl.a. träninsgvärk, muskelskador, höjdsjuka, myggbett, solsting, diarre etc.
Såhär kan det vara att leva i ett land i tredje världen:
Alltid är det minst två grejer som strular.

Ingen el, inget vatten, datorn strular, internet funkar ej, någon annans dator strular, bilen trasig, bensines slut på macken, någons mobil funkar ej (vi är rätt beroende av dem), uttagsautomaterna är tomma på pengar, att vi ej fått rätt info om något osv osv osv.Då säger man"Hamna shida" och rycker på axlarna....

Jag tröttnar aldrig på denna vy.....

22 oktober 2014

Den här första veckan i Moshi, Kilimanjaro, Tanzania har varit lugn för mig.
Det har varit helgdag och helg och jag är just nu den enda volontären. Nästa vecka kommer det en homeopat från New Zeeland och en från USA.
 
Utsikten från vår trädgård i Shantytown, Moshi: Kilimanjaros topp! 
Homeopathy for Health in Africa har numera ett eget Center i staden Moshi. Där utgår vi från varje morgon, och samlas där efter att vi varit ute på hembesök eller haft kliniker i andra byar eller stadsdelar. Då serverar Rosie en enkel lunch som hon lagat på ett slags "Trangiakök" fast koleldat som står på marken. Några köksbänkar finns inte utan hon jobbar på golvet.
Läs mer om projektet på www.homeopathyforhealthinafrica.org.

Centret

Irene, vår tanzanianska homeopat har en konsultation på centret

I måndags var första kliniken för mig, men jag satt mest med bredvid. Vi
satt tre homeopater (en från Italien, en från New Zeeland o jag) o tog emot patienter utomhus i parken under ett tak utanför sjukhuset. Mest Aids-patienter som Jeremy har behandlat sen
tidigare som kom på återbesök, de flesta var bättre. Ett stort katolsk
sjukhus lååångt uppe på Kilimanjaros sluttningar mitt i otroligt vacker
regnskog blandat med kaffe-plantor, bananer, åkrar, betande kor,
färggranna människor som bär alltmöjligt på huvudet, rinnande bäckar å
så den där vackra snöklädda Kilimanjaro-toppen ovanför oss.
Rosie, vår "köksa" lagar tanzaniansk husmanskost åt oss varje dag på ett mycket enkelt sätt på golvet. 

Infoblad till patienter


I torsdags åkte Irene (en av de afrikanska homeopaterna som är an ställd av HHA) och jag
 med Daladala (små bräckliga minibussar som inte kör förrän de är proppfulla) ut till en stadsdel där vi tar emot patienter på ett hälsocenter (ungefär som en vårdcentral). En läkare som jobbar där kan en del om homeopati och är mycket positiv till vårt arbete. Den dagen remitterade han en 9-årig Aidssjuk pojke till oss. Hans föräldrar är döda i Aids och han bor hos en fosterfamilj nu. Vi gav honom ett homeopatmedel och vitaminer och rådde hans barnflicka att se till att han fick i sig ordentligt med vätska och näring. Vi ska träffa honom redan om en vecka igen eftersom han var ganska illa däran. Det kändes jättebra att jobba tillsammans med en läkare med en sådan patient. Han kunde ta prover och ge antibiotika och vi kunde stötta och stärka hans immunförsvar med våra mediciner som ju är kraftigt försvagat vid Aids.



En kväll besökte jag och Valerio (italiensk homeopat) min väninna Cynthia
(som är homeopat och var här samtidigt med mig förra gången, januari 2013, hon jobbar just nu som administratör för projektet) och hennes sambo som är masaj klädd i vackert rött skynke och stooor kniv i sidan (samerna kan slänga sig i väggen med sina små knivar).
Familjen bor i ett enkelt hus nära oss med sin bebis Samuel (6 mån och
chokladbrun och HUR söt som helst) och hans "nanny" (som även lagar
maten o handlar billigt på marknaden-om Cynthia som är "mzungu" skulle
gå o handla själv skulle det bli mkt dyrare) o hennes dotter plus masajens kusin som kom häromdan direkt från bushen. Alltså 6 personer i tre små rum och kokvrå. Dom är trevliga.
Vi blev bjudna på en enkel tanzaniansk måltid bestående av ris, böngryta och stekta gröna blad vid ett soffbord och därefter hemmagjort chai (hon gick ut på gården o malde kryddorna strax innan hon kokte det). 
 

Mina nya vänner. Två av dem är masajer. Cynthia till höger är argentinska och var volontär med mig förra gången. Hon är administratör för HHA nu.

I söndags åkte vi bil till Lake Chala som ligger vid kenyanska gränsen. Trevlig utflykt. Och jag körde bilen en del av vägen!! På vänster sida med automatväxel. Trafiken är liiite annorlunda än i Sverige. Det är bara att bita ihop o lära sig, för jag kommer att måsta göra det ibland.
Har även hyrt en fin cykel av mina vänner så jag kan göra egna små turer på de skumpiga dammiga jordvägarna eller på den enda asfaltera vägen som går upp på Kilimanjaros sluttningar. Hunden Cali som bor här hos oss springer gärna efter. Trevligt att ha lite sällskap.
 
Paulo bär deras supergulliga bebis i min sjal. Valerio är läkare och homeopat från Italien

Nu börjar hundarna sin kvällskör o syrsorna sjunger för fullt ute i vår blomstrande trädgård där en av buskarna alltid börjar dofta parfym på kvällen, så då är det läggdags... Hotellet som vi bor granne med har bröllopsparty så det hörs heta afrikanska rytmer och tal därbortifrån. I morgon blir det utflykt till vattenfallen i byn Marangu som ligger på Kilimanjaro. Där bor Chagga-folket.

2 oktober 2014

Åter till Tanzania!

Den 9 oktober bär det av igen till den lilla staden Moshi vid Afrikas högsta berg Kilimanjaro i nordöstra Tanzania. Jag ska liksom några andra homeopater från Italien, Argentina, Nya Zealand och USA arbeta tillsammans med Jeremy och Camilla Sherr och behandla människor med bl.a. AIDS med homeopatisk behandling. Jag kommer att stanna där tills den 17 november. Jag vill passa på att tacka Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati Homeopatifrämjandet, och mina leverantörer av kosttillskott Holistic och Alphaplus för deras sponsring! 
Läs mer här så småningom om mina spännande upplevelser! 
Projektet är beroende av gåvor och donationer, så ge gärna ett ekonomiskt stöd! Gå gärna in på hemsidan: Homeopathy for Health in Africa

4 mars 2013

Homeopat-volontär i Afrika


Jag har under fyra veckor under januari-februari 2013 arbetat som volontär för projektet Homeopathy for Health in Africa, HHA. Projektet leds av paret Jeremy och Camilla Sherr som bor i staden Moshi sedan fyra år tillbaka och jobbar hårt för att bygga upp en homeopati-verksamhet i Kilimanjaro-distriktet i nordöstra Tanzania. Homeopater från olika delar av världen kommer och arbetar med dem för kortare eller längre perioder. När jag var där var vi fem klassiska homeopater från olika länder som bodde tillsammans i ett hus i staden Moshi i nordöstra Tanzania.
Projektet har f.n. 15 olika kliniker runt om i Kilimanjaro-distriktet. Homeopaterna åker runt till olika byar, stadsdelar, kyrkor, barnhem, sjukhus och har konsultationer och behandlingar. Planen är att det ska bli en fast klinik i Moshi dit patienterna ska kunna vända sig. HHA har ett rejält lager med hundratals homeopatmedel, många av dem donerade från leverantörer och homeopater runtom i världen. Patienterna svarar generellt väldigt bra på homeopatmedicinen och är positivt inställda. Många ute på landet är vana vid naturmediciner, så för de flesta är detta ingenting konstigt.

Homeopathy for Health in Africa är en frivillig non-profit organisation som framför allt behandlar AIDS-patienter med homeopati. Man behandlar naturligtvis även patienter med andra sjukdomar och besvär. Jeremy och Camilla har skaffat sig bred kunskap och erfarenhet om behandling av patienter med AIDS och de håller på att utarbeta ett särskilt Repertorium och Materia Medica för AIDS-patienter med medel som de har erfarit är extra vanliga vid denna sjukdom. De har påbörjat forskning kring AIDS och homeopati som vi hoppas få ta del av så småningom.

AIDS betyder på svenska ”förvärvad immunbristsyndrom”. Det är en dödlig sjukdom som kännetecknas av svåra skador på immunförsvaret, vilket medför att den drabbade är extremt känslig för infektioner. Aids orsakas av viruset, hiv, som sprids via blod och sexuella kontakter. HIV-viruset tar sig in i cellerna och förstör dem.
AIDS har drabbat Afrika hårt. Var 5e afrikan har HIV/AIDS. Hundratusentals har dött varav de flesta är unga vuxna. De har lämnat efter sig en generation barn utan föräldrar. I vissa afrikanska länder har det sociala och offentliga systemet kraschat p.g.a. att så många av de unga med utbildning har dött i AIDS så det råder brist på läkare, sköterskor, lärare etc. Läkarbristen i Tanzania är extrem, det finns ca en vanlig läkare per 30.000 invånare men en traditionell naturläkare / medicinman per 150 invånare. 
Symtom på AIDS: Tuberkulos, svampinfektioner som t.ex. candida och ringorm, kvarstående pneumoni, hudbesvär, klåda, sår, bölder, meningit, avancerad demens, besvär i munhålan, opportunistiska infektioner, trötthet, aptitlöshet, herpes zoster som är ett virus som drabbar nervsystemet. Inget organ lämnas opåverkat. Till slut blir det en total immunkollaps i kroppen. 
Bromsmedicin, ARV (Antiretroviral Therapy), har gett mirakulösa resultat. Men de har också biverkningar och medför risk för resistensutveckling. Detta är ju ett problem främst för fattiga, analfabeter och patienter som bor i otillgängliga trakter på landsbygden. ARV är ingen garanti; det förlänger livet men botar ej. I Tanzania är möjligheterna att behandla AIDS begränsade.
Det är här homeopatin kan hjälpa till eftersom homeopatisk medicin stärker immunförsvaret och det är ju just det som fallerar vid AIDS. Dessutom har man sett att det går att lindra biverkningarna från ARV-medicinerna med homeopatisk medicin. Camilla och Jeremy Sherr uppmanar aldrig patienter att sluta med ARV. De lägger sig inte i läkarordinationer och när patienterna frågar om de ska sluta med mediciner som läkaren ordinerat så svarar man alltid att de bör fortsätta med dessa.
En bra bok för den som vill veta mer om AIDS i Afrika är Nolens bok "28 stories of AIDS in Africa". 
  
Hur går arbetet till? Arbetet gå till så att vi packar en eller två bilar med homeopatmediciner, våra arbetshjälpmedel, dvs laptops där vi har alla uppslagsverk och ett dataprogram för homeopater som t.ex. Opus Radar, och så åker vi iväg till kliniken som ibland är i stan i en stadsdel eller på ett sjukhus eller långt ute på landsbygden, ½-1 timmar bort. Bilarna vi har till vårt förfogande är två 4-hjulsdrivna terrängfordon, detta är absolut nödvändigt. 
Förhållandena på platsen där vi just den dagen arbetar kan vara väldigt olika; ibland har vi tillgång till ett behagligt rum på ett sjukhus med eluttag, ibland sitter vi ute på en dammig gård utanför en hydda på en upp-och-nervänd plasthink med den varma laptopen i knäet i stekande hetta med hönsen kacklande runt fötterna.  Ibland har vi långa strömavbrott, ibland funkar Internet eller mobilen inte. Många patienter har vandrat flera km för att komma till konsultationerna och kan sitta tålmodigt och vänta i timar på sin tur. Det är verkligen annorlunda att arbeta i ett U-land.

Finansiering Projektet Homeopathy for Health in Africa finansieras dels av Jeremys högt uppskattade seminarier och vidareutbildningar för homeopater, Dynamis school, http://dynamis.edu/new/  som han håller runtom i världen, dels av donationer. Volontärerna betalar själva sin resa, boende och mat. En del har stipendier.
I november 2013 kommer Jeremy Sherr att starta en Dynamis-utbildning i Sverige. http://arcanum-homeopati.se/dynamis-fortbildning-med-jeremy-sherr-start-november-2013/
Om Du, efter att Du har läst detta känner att du också vill stödja detta projekt så gå in på
www.homeopathyforhealthinafrica.org. Där kan Du även läsa intressanta patientfall.

Vill du läsa mer från min resa i Tanzania så besök http://dagenshomeopati.se/.